Mytologi är samhällets kollektiva minne hos de folk som har skapat det. Folkets minne innehåller historiska, kulturella, traditionella och folkloristiska värden samt alla aspekter av deras liv
Mytologi är samhällets kollektiva minne hos de folk som har skapat det. Folkets minne innehåller historiska, kulturella, traditionella och folkloristiska värden samt alla aspekter av deras liv. Detta minne överförs från generation till generation. Tillsammans med detta skapar man också figurer och symboler som tillsammans blir koder för det folket och det samhället, direkt kopplade till deras existens.
Ockupation är inte bara ockupation av ett land, utan också på alla sätt och former utplåning av minnet, tron och sanningen hos det folk och det samhälle som har ockuperats. Utifrån detta och sedan ockupationens historia har många av våra sanningar och våra urgamla symboler brutits loss från sitt verkliga sammanhang, vänts upp och ner, degenererats och utplånats. Denna process handlar inte bara om att ändra en historia, utan också om ett ingrepp i samhällets kollektiva minne och den kulturella identiteten hos folken. Ett av de mest framträdande exemplen på detta fenomen, som på senare tid vänds upp och ner med billiga lögner och låg kvalitativa turkiska TV-serier, är figuren Shahmaran. Shahmaran är en av de äldsta och mest grundläggande symbolerna i kurdisk mytologi.
Shahmaran – Shahê Maran
I kurdernas kultur har ormens figur inte bara setts som en del av en saga, utan har accepterats som en helig varelse och en symbol för livet. Shahmaran är i kurdernas kultur och tro en symbol för välsignelse, beskydd, helande och kunskap. Detta har varit så i tusentals år. Reliefbilder av ormar syns på dörren till det heliga Lalish, ända fram till de T-formade pelarna som är 12 000 år gamla vid Girê Mirazan (Göbekli Tepe). Alla dessa är historiska och arkeologiska bevis på denna helighet.
Kulturell manipulation och historiskt minne
Under de senaste åren har kopplingen av Shahmaran till Tarsus och dess påtvingade sammanblandning med historien om ”Lokman Hekim” blivit ett exempel på manipulation av det kulturella arvet. Syftet är att skära loss denna symbol från sina historiska rötter och sitt sammanhang. Att begränsa Shahmaran till en geografisk ram och en påhittad historia är ett försök att sudda ut dess tusentals år gamla kurdiska identitet och framställa den som rotlös, eller att med hjälp av dessa lögner själva ta äganderätten över den.
I kurdiska hem hänger bilden av Shahmaran som väggdekoration, målning eller tavla och bevaras som ett kulturellt arv. Man tror att denna figur för med sig välsignelse till hemmet och skyddar familjen. Detaljer som att figurens ben består av ormar, kronan och de små ormarna på huvudet är grundläggande symboler som representerar dess ursprungliga ikonografiska struktur.
Lögnen som kopplar samman den med Lokman Hekim är ett billigt försök att vända upp och ner på denna djupa och allmänna mytologiska struktur, att göra den till en enkel och billig historia och att förminska dess historiska och kulturella betydelse. För övrigt har ingen person vid namn ”Lokman Hekim” levt i historien. Det finns inga bevis för existensen av en sådan person i några källor. Han nämns endast i sura Lokman (31) i Koranen, där han fått vissa egenskaper av Gud och gett goda råd till sin son. Vem han är, var han levde, när han levde, eller om en sådan person verkligen har existerat eller om han bara nämns i Koranen som ett exempel eller en symbol, är inte klarlagt.
Kampen mot kulturell desinformation
Att vända upp och ner på, stjäla och med lögner ta äganderätten till värden, kultur, språk, traditioner, historia, sagor, ordspråk, gåtor, folklore, mytologi, personnamn, växtnamn, platsnamn och att förändra dem, är bland de viktigaste och mest utvecklade metoderna i ockupationsmakternas assimileringspolitik. Som det ses i exemplet med Shahmaran (Shahê Maran) innebär det att skära loss en figur från sina rötter i själva verket ett ingrepp i det historiska minnet hos det folk som har skapat den. Att sprida sådana historier som bygger på lögner och manipulationer – medvetet eller omedvetet – är ett samarbete med denna kulturella nedmontering. Den riktiga hållningen är att motsätta sig och framföra sanningarna.
Därför bör Shahmaran inte bara ses som en figur, utan som det kollektiva minnet hos ett folk som inte kan skiljas från sin sanning. Att skydda den akademiska och kulturella sanningen i mytologiska berättelser är en grundläggande uppgift i att ta vara på det kulturella arvet.
Denna handling är inte bara en omvändning av mytologin och den verkliga betydelsen av Shahmaran, utan samtidigt en omvändning av våra rötter och en krossning av våra samhälleliga koder som under tusentals år har blivit färg, form och livsstil för det kurdiska folket. Idag förändras våra namn, våra ordspråk, våra traditioner, vår folklore, vårt språk, vår musik och vår mytologi på alla sätt av institutioner som vill klippa till historien som ett tyg efter eget tycke. De smyckas med billiga lögner och presenteras som ”sina egna”. De vill med stöld av våra symboler fördunkla vårt kollektiva minne. Men det bör vara känt att kultur inte bara är något materiellt; det är folkens själ och koder. Varje saga, varje gåta och varje sång hos oss är ett vittnesbörd om denna urgamla jord. Vi kämpar inte bara mot stölden av en historia; vi kämpar också mot de pennor som försöker binda vår identitet enbart till ”falska kompromisser”!